SUCK

Rockbandet The Winners, bestående av sångaren Joey, basisten Jennifer, gitarristen Tyler, trummaren Sam och Hugo, lever inte riktigt upp till sitt bandnamn. Deras inkompetenta manager Jeff är inkapabel till att hjälpa bandet nå de framgångar som de strävar efter.

Rockbandet The Winners, bestående av sångaren Joey, basisten Jennifer, gitarristen Tyler, trummaren Sam och Hugo, lever inte riktigt upp till sitt bandnamn. Deras inkompetenta manager Jeff är inkapabel till att hjälpa bandet nå de framgångar som de strävar efter. Efter en barspelning i Montreal går Jennifer hem med en väldigt bitsk groupie, som till allas stora förvåning visar sig vara vampyr. Bandet fortsätter i sin likbil mot Toronto utan henne. I sista stund dyker Jennifer upp, lite blekare och hungrigare än vanligt. Bandet blir populära över en natt, kan det ha något att göra med Jennifers nyvunna karisma och “odöda” look?

Ljud & Bild

Bilden är i 1:85:1 anamorfisk widescreen, och den imponerar. Färgerna är skarpa, och trots att mycket av filmen utspelar sig på natten är det svarta svart men aldrig otydlig. Ett stort plus för att detaljerna lyser igenom.

Ljudet hade kunnat vara bättre. Dolby Digital 5.1. Dialogerna var låga, det blev aldrig någon riktig wow-känsla över ljudkvaliten. De la all ansträngning på att bilden skulle bli så bra som möjligt att de glömde bort den andra viktiga detaljen. Ljudspåren var inte några riktiga höjdare heller.

Extramaterial

Extramaterialet består av en dokumentär på 43 minuter, där filmen förklaras mer i detalj och flera aspekter. Flera andra saker “avslöjas” i dokumentären (som om man redan inte hade räknat ut de lösningarna genom att titta på filmen), och väldigt mycket fokus ligger på rocklegenderna. Deras kommentarer och resonemang ger dock en väldigt skev bild på deras “skådespelarinsatser” i filmen. Det som räddar situationen är Alice Coopers resonemang, vilket får godkänt.

Sammanfattning

SUCK blandar vampyrer, rockmusik och komedi, och resultatet är varken jättedåligt eller superbra. Filmen driver, och samtidigt hyllar rockmusik och vampyrrullar. Skådespeleriet är lagom b-skådespelaröverdrivet, och skämten är extremt långa innan de kommer fram till poängen, inga genialiska poäng med andra ord.

Den som fick mig att dra på smilbanden mest var Chris Ratz, som spelar Hugo. Hans accent, sättet att leverera skämten på, och one-liners var klart de bästa ögonblicken i filmen. De flesta av rockstjärnorna som är med gör någorlunda bra insatser. Alice Cooper som sympatiserande och rådgivande bartender, Iggy Pop som musikproducent med noll passion och Henry Rollins som irriterande radioröst, precis som det ska vara.

Handlingen är inte alls komplicerad, och är en bra film om man vill ha något lättsmält eller bara vill stänga av hjärnan och inte tänka alltför mycket. Gillar man vampyrer och är ett stort fan av rockmusik kommer man garanterat att bli underhållen.

Bandet har en Union Jack som filt; en tribute till The Who’s “The Kids Are Alright”

Den som hittar de andra får en kaka 😉

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett SUCK:

• Vampyrer kan vara lösningen på problemen!

• Svartsjuka flickvänner är duktiga på att kasta ölflaskor!

• Rock n roll is undead 😉

Tre saker att se fram emot i filmen

• Cameon av bland andra Alice Cooper och Iggy Pop!

• HUGO!!!!!

• Moby, totally out of character!

“Vissa gör vad som helst för att bli berömda!”